Hur länge har du bloggat? Jag har bloggat i över åtta år och är en trogen blogg.se-bloggerska sen dess, med endast ett litet avbrott. 8 år är ganska många år och det är ju verkligen under de åren som jag har blivit vuxen, känns nästan helt sjukt och tänka tillbaka på den där osäkra men samtidigt odödliga kaffeslukande 15-åringen som startade bloggen där och då till den jag har blivit idag. Bloggen har varit med mig under min gymnasietid, när jag fick glasögon, när jag reste jorden runt som 19-åring, i mina allra tuffaste stresstider på olika jobb, till att utbilda mig till ekonomiassistent och till att starta upp StyleMood och nu snart ha nått en fantastisk milstolpe i försäljningen. Den har varit med mig sen jag träffade Patrik för första gången som 16-åring, till när vi några år senare flyttade ihop, den har varit med under våra (snart) 4 år tillsammans, alla resor vi gjort och här har jag skrivit om så många härliga minnen. Det känns fint.
Vilken var den första blogg du förälskade dig i? Beatrice’s blogg (du hittar den HÄR) tjuvläste jag hela tiden eftersom hon var från Gotland och hängde på blogg.se’s första sida jämt och ständigt och jag älskade redan då hennes vackra bilder. Tänk att vi skulle bli vänner så pass många år senare via just bloggen, men idag är hon verkligen en av mina bästa vänner! Dessutom har jag följt Isabella Löwengrip sen den tiden också.
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? Det går i perioder, men jag har oftast två-tre stycken som jag sätter mig och ströläser då och då. Jag läser mest de bloggar som kommenterat på min för att då göra desamma på deras.
Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? Det är bara positivt och de som vill läsa läser ju. Sambon brukar smile:a när jag säger att jag skrivit om honom och många av mina vänner gillar ju att läsa vad jag gör de dagar som vi inte hörs, det blir lätt att återkoppla genom att säga ”jag läste på bloggen” och liknande sen när man ses dessutom.
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Det tror jag absolut att dom tycker! Jag är väldigt fokuserad, jobbar stenhårt och bor gärna i min företagsbubbla vilket speglar sig väl här i bloggen och så är jag ju alltid ganska neutral i åsikter och snäll i mitt sätt och skriva, för sån är jag som person i livet också. Så jag utgår från att jämt vara mig själv, vilket jag hoppas ni känner när ni läser även om jag kanske döljer hur stökigt det är i bakgrunden eller runt omkring det som syns på mina bilder.
Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Jag tycker att jag håller en bra gräns på hur privat jag är och ändå låter bloggen vara personlig. Tycker själv om att läsa bloggar som inte är för ytliga utan mer bjuder in till någons vardag och känslor, så det försöker jag själv få med i mina inlägg och jag har verkligen svårt och dölja när jag inte är på topp. Ni som har följt mig sedan mina stressigaste år, när jag brukade ha 1-2 lediga dagar i månaden, jämt ringdes in på jobb, formulerade varje mening till något bittert och kved om hur långt borta från drömmen om framtiden jag kände mig, ni vet och det är ni som påpekar idag hur lycklig jag låter i det jag förmedlar i mina inlägg.
Hur var din blogg i början? Den innehöll mest selfies och jag skrev om plugget, min golfkarriär (tror det eller ej men jag har haft en sån). Trots att jag som sagt, var en ganska osäker själ, så trodde jag att jag var odödlig och livet var till en stor del en fest med massa hype kring allt och inget. Tänk vad lite jag visste om livet då!
Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför? Jag bloggar aldrig om politik och starka åsikter eftersom jag inte alls är intresserad av att ha ett åsikts-flöde i min blogg.
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? Ett bekräftelsebehov via bloggen har jag verkligen inte utan jag får tillräckligt med bekräftelse från min familj, vänner och sambo och det är allt som spelar roll i längden. Sen är jag otroligt tacksam och njuter av allt beröm och hejarop som jag får kring mitt företagande via bloggen exempelvis, för det är fantastiskt peppande!
Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Ja till en viss del absolut, om det är någon som verkligen bloggar utifrån sig själv och är lite mer personlig i sina inlägg. Sen är det såklart mycket fasad att ta sig igenom innan man verkligen lär känna någon på riktigt.
Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Nej faktiskt inte. Jag har på alla dessa åtta år endast fått två-tre elaka kommentarer totalt och de handlade mer om Patrik faktiskt, men det var verkligen ingenting som bet på mig.
Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig? Att jag blir för noggrann i inläggen eftersom jag helt enkelt inte tycker om ogenomtänkta inlägg, inte vet vad jag ska skriva om och att de tar för lång tid ibland. Förut kände jag mer press men idag tycker jag att jag har en klok balans kring att ständigt få upp bra inlägg med snygga bilder och hinna med kommentarerna, vilket är motiverande och ger mig driv till att ständigt fortsätta blogga.
Tryck gärna på hjärtat om ni gillar inlägget!
5 positiva (och värmande) saker just nu:
