HOPPET FINNS

Vi kom in i april och plötsligt tändes ljuset och man fick lite hopp om livet igen (nu tänker vi bort all ekonomisk oro som finns i världen för en sekund, tro mig jag är så medveten om det). Piggare, ljusare och längre dagar och vi har en massa roligt inplanerat, födelsedagsrace med jämna siffror (redan betat av två 30-åringar), överraskningsfirande, påskhelg med långöppet i kaféet och butiken samt en hel del jobb i huset som kommer kännas som stora steg framåt.

Otto har varit på 1,5-årskontroll och blivit godkänd, fick extra guldstjärna eftersom han stylade lite och gick baklänges på linjen som man ska gå framåt på vid fyraårskontrollen. Vår fina kille det! Han är otroligt observant och medveten, det är ordning och reda och stövlarna ska stå på skohyllan (hans mamma tycks inte vara lika noga med det hehe…), han har börjat säga allt fler ord för olika saker, är så duktig på att visa teckenspråk för vissa grejer eftersom de lär ut det på hans avdelning på förskolan (typ äta, hungrig, bada, hårt bröd, mer, mössa). Han har världens gulligaste lockar i nacken, pussas gärna och är snäll mot andra omkring honom. Äter jättebra, sover större delen av nätterna i sin egen säng, är så glad och vill gärna göra som pappa gör. Nyfiken har han alltid varit och nu har han kommit över tröskeln och blivit lite mer modig, vågar prova och testa nya saker även om han är tveksam först. Busar gärna och klättrar på allt, springer, gungar, är mest intresserad av traktorer och grävare, leker, dansar och ser helst av allt på Pippi Långstrump just nu. Han vägde in sig på 10,5 kg och har blivit 78 cm, tiden går alldeles för fort!