22/06/2015


14/05/2015

Ett land jag vill åka till igen: Vietnam, dels för att jag och Patrik åkte dit på vår första gemensamma (kärleks-)resa och det var den absolut bästa resan jag varit på, samt dels för att vi båda har en hel del andra platser i landet som vi vill se. Bland annat vill vi spana in Vietnams oexpladerade öar, uppleva vackra Hoi An igen och se mer om Vietnamkrigets historia.
Bästa storstad: London vinner pga mysigaste miljö. Singapore & LA sen!Vilket land har jag besökt flest gånger: GREKLAND! Mer specifikt så har jag faktiskt besökt Grekland 14 gånger (har sagt att jag ska besöka det minst 15 gånger innan jag dör, så jag är nära), varav 11-12 gånger på den magiska ön Kreta där jag och familjen bland annat har båtluffat längs med södra kusten och vandrat i berg!
Mattips till Asien-resan: Njut av enkelheten och käka på gatan eller i lokalbefolkningens food-court, ger bästa matupplevelsen!

Mitt bästa resetips: Res utanför din bekvämlighets-zon och allinklusive-boxen, mycket mer äventyrligt!
Min jordenruntresas favorit: Singapore, en riktig pärla! Och vingården i Hunter Valley, Australien.
Antal flygplatser jag besökt: Över 30 stycken!
Trivs jag bäst på exotiska platser eller i storstäder: Ni vet nog alla att det är exotiska platser som greppar mig lite mer än storstäder! Helst oexplaterade ställen dit bara lokalbefolkningen hittar, hatar nämligen folksamlingar och turistfällor!

Drömresemål: Afrika! En savann- & safaritrip lockar mest just nu!
03/05/2015


01/04/2015

11/03/2015

07/03/2015

8. Ditt mest romantiska ögonblick? När Patrik gav mig sin hemnyckel i julklapp (julen 2013) och sa ”jag är värdelös på presenter, men jag vet att jag vill ha dig hos mig, jag vill vakna upp med dig på mornarna och jag vill somna med dig på kvällarna”. Gissa om jag grinade när han sträckte över nyckeln till mig!
10/03/2014
Våra vägar har korsats om och om igen och jag ler mig lycklig om dagarna tack vare honom. Det är en ära att få ha en sån fantastisk människa att skapa minnen med, det är faktiskt oslagbart. Idag är det 100 dagar sen han sa att han älskade mig för första gången och jag bokstavligen tappade andan (kastade mig till och med upp från hans arm, tittade honom i ögonen och skrek: ”VAD SA DU?!”). Det var den där höstiga kvällen alla bitar bara föll på plats och jag tror att båda två kom på oss själva med vad vi verkligen ville ha av varandra, kärlek.
På den vägen är det. Nu är vi han&hon, vi/ni, du&jag, tillsammans, sambos och pojkvän&flickvän, kalla oss vad ni själva vill. Det jag vet är att jag är så in i bomben lycklig med honom, den där Patrik.