ENDA GÅNGEN JAG BACKAR ÄR NÄR JAG TAR SATS

Såg det här citatet och kände bara hur mycket det beskriver år 2014. Visst har jag backat, om inte medvetet så har jag ramlat bak rejält i både det psykiska och fysiska. Jag har slutat båda mina jobb, gått i terapi (visserligen tog det bara två gånger att finna orsaken till mitt problem) och liksom börjat om genom att plugga för att ta mig ännu längre framåt. Man kan helt enkelt säga att jag tar sats för att övervinna allt det som jag behövt ta mig igenom första delen av året.

 

2014 kommer för mig vara ett år som jag kanske inte vill påminnas allt för mycket om på grund av en rad misslyckanden och tung sorg, men det kommer samtidigt varit ett av mina lärorikaste år konstigt nog. Det här året har jag brottats en hel del med mig själv, fått bli vuxen och ansvarig till mina beslut och växt in i en trygghet med min underbara Patrik vid min sida. Och precis som han säger, året har varit bäcksvart emellanåt men vi har haft varandra och vi har gjort och haft en hel del fantastiska stunder också, som vi absolut inte får glömma bort. Vi har flyttat ihop, vi har åkt på vår första resa (som dessutom var underbar!), vi har satt upp drömmar för vår framtid, vi har haft oförglömliga skrattanfall, familjestunder och dejtkvällar och vi har blivit ett med varandra. Han är min bästa vän och han övervisar mig gång på gång varför och står som min stöttepelare trots mitt gnäll, mitt tjat, mina tårfyllda ångestdagar och knäppa anfall. Min kärleksfulla karl, utan dig vore jag inte hel som människa.