Månad: juli 2014

Redan torsdag, är det inte läskigt hur fort tiden springer på? Jag har egentligen inte mycket att berätta idag eftersom jag varken har gjort något speciellt eller det har hänt något nytt. Blev tillsagd att chilla ner, släppa allt för en stund och ”njuta av livet för en gångs skull”. Det är skönt när någon säger till mig vad jag behöver göra ibland, för då vågar jag även bara släppa tankarna på allt viktigt. Jag är ett kontrollfreak ut i fingerspetsarna och under vissa perioder är det klart att det märks extra tydligt. Som nu, när jag som arbetslös ungdom blir så rastlös för att det enda viktiga jag har att göra är att skicka in papper till a-kassan, ja då stressar jag upp mig för att det blir fel eller att det bland alla viktiga pappersark ska saknas ett. Nåväl, det ordnar sig säkert. Men oj vad svårt det är, jag har aldrig varit i den här sitsen förut och jag chockas över att det ska behöva vara ett sånt tillkrånglat system för att få lite ersättning år 2014.

 

Jag ber om ursäkt till alla er som varit inne och läst i min helröriga blogg under dagen då jag suttit och pillade ibland koderna. Nu ser det ut som det gör och jag kommer fortsätta fixa efter hand, när jag har tid. Grunden gillar jag i alla fall, eftersom det är inläggen som hamnar i fokus och bilderna får mycket mer plats här i bloggen nu, vilket jag tycker är viktigt för att skapa lite ”good feeling” på bloggen.

Igår hade jag allt annat en lugn dag! Började morgonen med att träffa Virginia i stan för frukost på Hotell Scandic vid halv nio. Vi hade inte setts sen augusti, så vi hade otroligt mycket att prata om då bådas liv har förändrats väldigt mycket det senaste året. Riktigt mysigt att då kunna ta igen mycket genom en frukostträff innan vi drog iväg på olika håll. Jag tog mig ut till Västis för att umgås lite med min familj och farmor&farfar en stund och åkte sedan tillbaka hemåt för att därefter ägna kvällen med min älskade karl och hans pappa. Vi grillade hamburgare och stack sedan ut i skärgården med båten, där vi fick en helt underbar stund i solnedgången med bad och vinden vinande i håret!

Idag däremot, sov länge och har inte gjort mycket efter det. Patrik jobbar över och jag har precis slängt i mig en skål med yoghurt&müsli för att inte hungra ihjäl innan vi får tid att laga mat tillsammans. Håller tummarna för att han får gå hem snart så vi kan påbörja den myskväll som vi egentligen hade planerat.

 

Jag som hade hoppats på att få vakna upp till soligt väder nu när jag är ledig igen och kunna fortsätta på min bränna, men ickesanicke! Istället vaknade jag av min kära sambos alarm vid sex och hörde hur det mullrar på håll, för att sen komma rakt över samhället där vi bor så fort han lämnat mig och gått till jobbet. Så jag låg kvar länge i sängen, kurade ihop mig som en boll under täcket och väntade tills ovädret hade försvunnit.

Ägnar istället dagen åt lite resesökande, handel och sortering av min hög med papper som för tillfället pryder matbordet. Slänger in en bild från förra veckans soltimmar så vi inte glömmer bort hur härligt varmt vi faktiskt kan ha det en svensk sommar.

  

Ursäkta de senaste dagarnas frånvaro, det förklaras enklast med att jag har legat i solen, umgåtts med människor och jobbat helg. Jo, jag erkänner, jag har degat en hel del på terassen och badat i poolen, så nu kan jag faktiskt påstå att jag är på gång med brännan! På torsdagskvällen var lillebrorsan med flickvän här och åt, de har inte ens sett hur vi bor tidigare så det var trevligt att ha dem här och få umgås lite innan de drog vidare ut på samhället. I fredagskväll var vi bortbjudna på middag hos Josse&David, riktigt mysigt att få grilla, umgås, sitta och prata om allt konstigt man tänker på och mysa med lilla Mio. Jag är så glad att ni finns, mina medmänniskor.

Igår och idag var det jobb för min del. Igår var även dagen då jag och min karl firade ett halvår som sambos, är inte det helt otroligt att tiden har gått så fort? Ikväll ska jag laga riktig husmankost (köttbullar, potatismos, gräddsås och lingonsylt), ta det lugnt och fortsätta mitt letande bland alla resesidor. Vi har nämligen en plan på gång för hösten, så jag håller tummarna för att vi får ihop hela paketet och att vi kommer iväg på vår första gemensamma resa, det vore underbart.

 

Det är lökigt just nu. Jag svettas galet, det känns nästan som vi lever i ett tropisk land och i vår lägenheten blir det rena rama bastun eftersom morgonsolen ligger på. Men jag gör tummen upp, för nu känns det äntligen som om det är sommar på riktigt och tack vare det jag och mitt hjärta har ägnat oss åt de senaste dygnen så har jag kommit in i något mode som liknar sommarkänsla. Båtåkande, bad i havet, solande, härligt umgänge, kvällspromenad, poolhäng, rosévin, grillkväll och sommaröppna restauranger, jag menar hur mycket mer sommar kan det egentligen bli?

Igår ägnade jag dagen åt att åka bort och snylta en plats på Patriks pappas altan, prata med Amanda och bada i poolen. Min kärlek kom såklart och joinade oss efter jobbet och efter ett bra antal timmar i solen så åkte vi allihopa till Rutes Stenugnsbageri och käkade supergoda pizzor. Så mysigt, jag har aldrig varit där förut och även om det var kö och mycket folk så var det ett sånt härligt ställe. Och för att inte tala om maten, den var fantastiskt god! Åk dit vetja, det stället måste upplevas.

Vi somnade vid halv tio igår och jag kan knappt minnas när vi sist gjorde det. Förmodligen så har det väl typ aldrig hänt att vi båda två slocknar så tidigt, jag har väl gjort det många gånger men inte min kära sambo. Hur som helst, vi vaknade upp utvilade när alarmet ringde i morse och efter att Patrik gått till jobbet ägnade jag ännu en stund i sängen med att titta på min favoritserie och äta frukost. Nu är jag redo för lite sol och lunch, så ska dra hemifrån några timmar. Hejdå.

 

En måndag då jag har hängt på arbetsförmedlingen, gått på stan och varit med brorsan. Vi käkade även lunch tillsammans och sen åkte han med mig hem för att umgås en stund och fika här hemma. Mysigt med kvalitéetstid!

 

Idag säger jag grattis till mig själv och alla andra Johanna:or på vår dag!

 

Idag har vi spenderat dagen ute på Halsuk, ett riktigt fint smultronställe på norra Gotland, tillsammans med min kära sambos släktingar. Supermysigt, vi har badat, solat, gått en promenad på berget, skrattat och ätit gott.

 

Vi kom alldeles nyss hem, så nu har jag lagt mig i sängen med headsetet ipluggat och en podcast igång. Lyssnar just nu på en P1 dokumentär om en assisterande självmordsorganisation i Schweiz, vet inte om jag ska påstå att det är intressant för de som känner sig behöva hjälpen eller bara säga att jag tycker den är så hemsk att jag ligger här med tårar i ögonen och känner mig så maktlös. Nåväl, det handlar om verklighet för vissa och jag måste faktiskt säga att alla P1’s och P3’s podcast-dokumentärer är riktigt välgjorda och jag tycker att det är skönt att lyssna på verklighetens baksidor emellanåt, att bara få bli påmind om vad som pågår i världen.

 

Såg mig själv i spegeln när vi kom innanför dörren och herregud säger jag bara. Har fått sån solbränna i ansiktet, jag ser inte klok ut! Men äsch, det är ju sommar.

 

Jag har haft en underbar eftermiddag i Slites skärgård med min vackra kärlek. Vi tog gummibåten ut till en ö, solade och myste i några timmar innan vi begav oss tillbaka hemåt igen. Hur härligt som helst att få ha lite äventyrlig egentid med varandra och jag kommer på mig själv varje gång jag åker båt, med att älska havet. Jag har ju båtluffat en hel del nere på södra Kreta och i Thailand, och det är så fantastiskt varje gång man ger sig iväg. Det var så fint att se min kära man njuta av friheten på vattnet då jag vet att det är något som han har gjort så mycket när han var yngre, det sken verkligen om hela honom.

Igår hade vi min älskade kusin på middag och oj vad lyckat det blev. Så himla mysigt, vi pratade om allt mellan himmel och jord och åt god mat tillsammans. I morse tog vi sovmorgon och vaknade inte förens efter tio. Vi hade även ett åskoväder hängande över oss i en timme, men som tur var försvann det och vi kunde sticka ut i solen.

 

Äntligen fredag och det som stundar är helg och mysigheter. Vi har faktiskt en ganska välfylld helg framför oss, min kärlek och jag, några av planerna innefattar båtåkning, solning, bad, trevligt umgänge och ikväll middag med min fina kusin! Sånt här tycker jag om, så mycket så mycket.

Jag har legat och solat/läst på en solig terass några timmar idag och doppat mig några gånger i poolen, vilket har varit väldigt skönt. Nu är jag dock hemma igen och har förberett inför kvällens middag. Tänkte bjuda på ugnsrostade rotfrukter så har stått och skurit upp allt nu, kryddat på med timjan och örtsalt och hällt över en skvätt olivolja. Plåten ska bara in i ugnen sen när det är dags, så enkelt och det blir så gott!

Igår tänkte jag på hur tacksam jag är och på hur viktigt det är att faktiskt fokusera på allt man har. Som jag skrev på min twitter igår ”När allt känns som det går åt fel håll så ska man verkligen visa sig själv det fina i livet. Det finns så mycket att vara tacksam för.” Och det är precis så det är, man måste ibland trycka fram det där braiga, det där man brinner för, det där man lever med och allt det där andra som man håller kärt, det som är fint. För det är ingen dans på rosor att vara en levande människa, men man behöver bara bli påmind om det som faktiskt spelar större roll än motgångar, livets lågor.

 

Nu: fredagsmys.

 

En ny dag, nya möjligheter och allt sånt där. Jag ska städa, imorgon får vi nämligen finfrämmande av bästa Empa och jag tycker att det ska bli så kul, vi har inte hunnit träffats på så länge och hon har inte ens sett hur vi bor ännu! Men imorgon, imorgon!

Min kärlek försvann strax efter halv sju för att gå och jobba idag, han har sovit lite bättre i natt än de föregående nätter vilket glädjer mig. Önskar många gånger att jag visste precis hur jag skulle kunna få honom att somna, det gör så ont att se någon så nära må så dåligt och veta att kroppen stretar emot allt naturligt som sömn, beroenden och hunger. Jag slumrade i alla fall om och sov fram till nio ungefär, innan jag tog mig i kragen och gick upp. Har blivit så mycket tröttare på senaste tiden, vilket gör att jag inte har några som helst problem att ibland somna mitt på ljusa dagen, men då ska ni vet att jag verkligen skäms!

Ska fortsätta läsa lite bloggar och nyheter innan jag tar tag i maten till dagens lunchdejt. Har även ett mail att svara på från en av mina släktingar borta i Australien, så det ska jag se till att göra. Dessutom vet jag att farfar kommer glädjas när jag kommer med lite mer släkthistoria och updates från landet down under!

Njut av dagen allihopa!

 

Den är här och den gör mig lite extra glad för stunden. Telefonen, min nya samsung-kompis, är så flashig så jag vet med mig själv att jag förmodligen kommer leka tummarna av mig på den. Hejaheja!

Ni undrar vad jag gör, eller? Njuter av sommaren och har det ledigt, alla planer blev ändrade och med det även mina schemalagda veckor med arbete. Söker styrka, letar efter ork, rutiner och allt annat som gått och gömt sig för stunden. Det finns där bakom hörnet, det vet jag, sen handlar det bara om att våga ta ett steg i taget och sätta den ena foten framför den andra. Jag tänker så mycket att jag tror att hjärnan ska spricka, är så förbannat nyfiken på vad framtiden för med sig att jag önskar att den som visste kunde skicka mig en sneakpeak över Facebook eller något annat socialt forum. Jag är hoppfull, jag vet att det bara kan bli bättre och jag lyssnade noga när min psykolog sa åt mig att det kommer vara en tung sommar, men jag känner ändå lite rädsla i min nyfikenhet. Missförstå mig rätt, jag vill bara hoppa fram ett litet kapitel och låta livet visa sig från en bättre sida. Jag tackar alla som kan titta mig i ögonen och säga ”allt kommer bli bra”, för det är på det sättet jag får bäst ork att tro på morgondagen. Framtiden har mer att ge, det tvivlar jag inte på.

 

Är det inte det inte konstigt hur mycket tid vi människor lägger ner på saker som inte ens får oss lyckliga, gör oss positiva eller ger oss en känsla av välbefinnande? Det är ett tragiskt faktum. Jag vill bara slå nävarna i bordet och skrika stopp, lev i nuet, följ dina drömmar, gör karriär om det är vad du vill, byt jobb om du inte trivs, gnäll mindre, le mer, gör det som är kul, skapa projekt, koppla av, res iväg, byt umgänge. Den enda som sätter stopp för dina kreativa tankar om att ha för stora drömmar och verka helt orealistisk i allt du längtar efter, är DU.

 

Söndagen passerade. Vaknade upp och slängde mig över min älskade sambo för att titta på klockan och självklart var den mer än den skulle och vi låg plötsligt steget efter, då mitt mobilalarm inte hade ringt när det skulle (var ställt på 08:45, vaknade 09:16 och flera appar har lagt av, inklusive ljudet då det ringer eller jag får sms). Strax efter tio lyckades vi ändå vara hos mina föräldrar och med vid frukostbordet. Regnet yrde runt i vinden, det luktade sommar och jag hann njuta av ögonblicket för en sekund.

Tillbringade några timmar där ute i Västis genom att städa upp lite från mina gamla prylar som ännu bor kvar hos mamma&pappa, myste, pratade, hälsade på hos farmor&farfar, drack kaffe, fick färskpotatis från farfars potatisland, åt lunch och träffade brorsorna.

Efter lite för stark impuls av att vilja ha en Samsung Galaxy S5:a och med vetskapen om att jag faktiskt måste ha en fungerande telefon så tömde jag ett av mina konton och beställde den ovannämnda modellen. Lite putt för att den gamla har gått sönder, samtidigt som jag vet att jag kommer vara så jäkla nöjd över att få något så flashigt i min hand om bara några dagar. För att bara nämna en supersak med den nya Samsung:en, kameran!

Idag är en ny dag, jag är ledig några dagar till och är faktiskt glad att vädret inte är sådär jättefint som det egentligen kanske skulle ha varit denna julidag. Då kan jag passa på att vara här inne i lägenheten utan dåligt samvete och småpyssla med vad jag än vill. Just nu sitter jag här i mina nya bekväma boyfriend-jeans och tömmer kameran/mobilen och redigerar bilder. Jag låter tvn stå på så jag hör nyheter och reklamtjafs i bakgrunden, allt för att det inte ska få bli för tyst här.

 

Alla människor är så olika och tack och lov för det. Vissa har visat sig ge mig mer förståelse för hur sammankopplade tankar man kan ha fast att man egentligen är så olika som personer. Jag förstår att man aldrig kan låta någon annan ta över kontrollen på ens egna timmar, men jag förstår samtidigt inte hur man kan tvinga någon annan till att handla annorlunda eller reagera på samma sätt som man själv hade gjort i en kaotisk situation. Det handlar om att få vara sig själv i den bemärkelsen man är, att lära sig hantera det som rör sig i hjärnans tankeloopar och att våga känna efter hur man egentligen mår. Alla bearbetar vi saker i vår egna takt och det ska accepteras av både oss själva och andra. Står man utanför så har man rollen att visa förståelse, omtanke eller bara rent jävla stöd. Jag fascineras av människor på så sätt, för allt vi kan häva ur oss beroende på hur vi mår, var vi befinner oss i livet och vad vi varit med om. Därför har jag också förvånats av alla ord jag mött de senaste veckorna, vissa meningar har fastnat lite extra i huvudet, andra har jag analyserat sönder till smulor och några har jag tagit åt mig så hårt av att jag har börjat lipa. Hörde någon som hade sagt till sin fru att hon TÄNKER FÖR MYCKET och ja, jag känner så väl igen mig i det, jag driver emellanåt tankarna ett steg längre än för mitt eget bästa, rent mentalt. Men jo, jag har en fantastisk omgivning. Vänner som familj, alla är ni lika underbara.

Idag har det varit en lugn lördag, stämningen har börjat lätta. Vi har gått en liten promenad, fyllt på kylskåpet, köpt en fritös, degat på soffan och ätit tacos. Jag begär inte mer än så, faktum är att jag begär inget mer än lugnet just nu.

 

Vad gör man när någon bara tar kontrollen och vänder upp och ner på så många människors tillvaro? Min kropp skriker av rädsla för saker som aldrig skrämt mig förut, jag lever med alldeles för mycket ångest och med en hjärna som överträffar sig själv med att tänka femtioelva tankar samtidigt. Det är som om allt har sladdat ur spår, livet är ”OFF ROAD”. Jag har känt känslor som jag aldrig har stött på innan och jag förbluffas av denna känslostorm som har hållit i sig sen några veckor tillbaka. Vi har varit vakna så många nätter och när jag väl har sovit så har mardrömmarna överraskat mig och jag har skrikit rakt ut. I skräck och panik. Än idag när jag hör dörrar smälla igen efter personer så fightas jag med seperationsångest över att bli lämnad ensam, det gör ont i hela min kropp av att vara fylld med sån oro över något så orealistiskt som att jag ska förlora hela min värld i en enda dörrstängning.

 

Det är med stor sorg i hjärtat, det är med vackra minnen, det är med livets skratt, det är med delad glädje, det är med förbannad stark ilska, det är med tusentals rinnande tårar och det är med kärleksfulla kramar som jag hållt mig borta från nästintill allt som kallas sociala medier, blogg och min normala vardag. Det har varit stopp för kaos i livet, bortglömda rutiner och jag har tillbringat i princip all min tid med familj, vänner, min kärlek och mig själv. Jag har för första gången i mitt liv gått och pratat med en specialist, bett om hjälp för att sätta ord och förståelse på min ångest och mina tankar och det har behövts, det har hjälpt mig på många sätt. Det har varit dagar då jag bara trott att jag/vi är med i en någon film och andra stunder då jag bara bett om att få vakna upp ur denna långvariga mardröm och slippa handskas med alla dessa känslor/tankar. Många timmar har jag spenderat med tanken om att inte veta ett skvatt om mig själv längre och undrat om vad allt som kallas vilja och styrka tagit vägen. Ni hör, jag har tvivlat på allt och lite till i ren rädsla för livet i sig själv. Kanske borde jag ha skrivit här tidigare, kanske hade det hjälpt mig på traven, kanske inte?

 

Men verkligheten har börjat ta form igen, sakta men säkert så har den börjat återfå ett grepp om mig. Jag har börjat jobba lite grann, jag har vågat tillbringa tiden ensam och jag har börjat återfå mitt ordningsamma sinne om hur jag vill ha det runt omkring mig. Nu står jag inte ut med stök längre, det måste få vara ordning och reda i allt det oklara. Det går åt rätt håll, man ska bara låta det ta sin tid, för det gör ont att mista någon så viktig. Precis som allt annat i livet.